Att känna så här är verkligen det värsta jag vet!
Hatar att inte veta.
Att bara går runder som ett fråge tecken och bara vänta och vänta, är riktigt JOBBIG!
Här står man ensam och lever i sin egen lilla bubbla medans den andra delar sin med en massa andra.
Man känner sig inte hel för fem öre, känns som alltid är i tusen bitar i en.
Alla tankar bara snurra runt i en och vet inte vad man ska göra eller ta vägen.